Jag blev så fascinerad av en grej i dag. Jag satt och pratade med en kollega ett tag om våra kurser som vi drar helt eller delvis på nätet, med hjälp av inlärningsplattformer och olika nätresurser. Till saken hör att hon är den enda på vår skola som är deltidspensionerad, d.v.s. hon hör till det äldre gardet.
Det som fascinerar mej är hur hon orkat sätta sig in i “hela denna nya värld” med allt från datorer till att faktiskt dra kurser på nätet. Att hon inte, som så många andra, vägrat förändra eller förnya sina undervisningsmetoder, även om det med ålderns rätt vore rätt så förståeligt.
Jag är imponerad och hoppas att jag orkar vara likadan alla mina jobbår. Att jag inte fortfarande håller på med någo iPad-pekplattor om tjugo år när dom är lika out som dom är in nu.
B 
PS. Just nu är jag dock ganska excited över att vi alla ska få pekdatorer som arbetsredskap snart!
