Alltså, jag är en morgonmänniska. Att stiga upp tidigt på morgonen är en attitydfråga för mej. Jag väljer bara att göra det så fort klockan ringer, oberoende hur trött jag känner mej. Senast i badrummet känner jag mej ganska pigg.

Men att sova länge på morgonen är inte en attitydfråga. Som i går till exempel, då jag tänkte att det skulle vara skönt att sova riktigt länge, åtminstone till 10 eller 11, så att jag skulle sova ut ordentligt. Men jag vaknade halv 9 – det är ju i och för sig senare än vanligt – men låg där och pressade fast ögonlocken och försökte intala mej själv att jag nog kan sova länge ännu. Kvart över 9 gav jag upp. Jag kan inte “sova” längre än så på morgnarna.

Nå, fick ju njuta av en fin dag i vaket tillstånd i stället.

I morgon börjar provveckan. Och jag inleder den på det mest fantastiska sättet: en ledig tisdag!!

B :)